TRAiTOR
Jaa, min mamma bad mig för en stund sedan att skriva skit om henne till mina vänner. Allt för lite prat om diskmaskinen. Jag blir galen snart!
Jo, det ska ni veta. Att här är det inte ofta guld och gröna skogar. Jag gick upp väldigt glad idag och möter mamma i hallen, hon är också glad. Jag ställer mig i köket och inser att det ser ut som ett rent helvete där, så jag börjar tömma diskmaskinen och gör en dum sak (enligt mamma), först tappar jag ett glas och tror jag får en flisa i foten, mamma kollar det snällt och vänligt. Sedan frågar jag om det är meningen att diskmaskinen är min arbetsuppgift eftersom ingen annan har tömt den förrän nu och det ser ut som ett bombnedslag i köket. Mamma flippar på 0,03 sekunder och blir till ett monster. Hon frågar mgi om det är hennes uppgift att göra mat till oss och tvätta våra kläder. Detta svarar jag inte på för det jag ville var att hon svarade på min fråga, men icke. Det blir ett jävla liv istället. Mamma skulle precis ner i tvätten men tar bara hennes och min lillebrors saker. Notera sedan innan att min bror är 19 år gammal. Jag blev irriterad och frågade om hon skulle göra matlåda till honom idag igen. "Ja självklart" säger hon då. Herregud! Han är inte 10 år gammal, jag tror han klarar det själv.
Så mamma bad mig sätta mig vid MSN och snacka skit om henne till mina vänner, om hur mycket saker hon säger åt mig att göra och hur elak hon är. Jag frågade varför, men hon hade inget vettigt svar på det. Tänk er att såhär har jag haft det i 20 år. Dags att flytta snart kanske? För jag orkar inte med detta längre iallafall, nej. Jag håller på att gå sönder på mitten och det vet min mamma. Är det därför hon bråkar med mig hela tiden? Är det kul att se sin dotter inte orka med något, sitta och gråta? Hon säger att jag tycker synd om mig själv men jag tycker inte det är speciellt trevligt när man får skällsord som "korkad" upp i ansiktet. Det tar på en, det gör verkligen det.
Jo, det ska ni veta. Att här är det inte ofta guld och gröna skogar. Jag gick upp väldigt glad idag och möter mamma i hallen, hon är också glad. Jag ställer mig i köket och inser att det ser ut som ett rent helvete där, så jag börjar tömma diskmaskinen och gör en dum sak (enligt mamma), först tappar jag ett glas och tror jag får en flisa i foten, mamma kollar det snällt och vänligt. Sedan frågar jag om det är meningen att diskmaskinen är min arbetsuppgift eftersom ingen annan har tömt den förrän nu och det ser ut som ett bombnedslag i köket. Mamma flippar på 0,03 sekunder och blir till ett monster. Hon frågar mgi om det är hennes uppgift att göra mat till oss och tvätta våra kläder. Detta svarar jag inte på för det jag ville var att hon svarade på min fråga, men icke. Det blir ett jävla liv istället. Mamma skulle precis ner i tvätten men tar bara hennes och min lillebrors saker. Notera sedan innan att min bror är 19 år gammal. Jag blev irriterad och frågade om hon skulle göra matlåda till honom idag igen. "Ja självklart" säger hon då. Herregud! Han är inte 10 år gammal, jag tror han klarar det själv.
Så mamma bad mig sätta mig vid MSN och snacka skit om henne till mina vänner, om hur mycket saker hon säger åt mig att göra och hur elak hon är. Jag frågade varför, men hon hade inget vettigt svar på det. Tänk er att såhär har jag haft det i 20 år. Dags att flytta snart kanske? För jag orkar inte med detta längre iallafall, nej. Jag håller på att gå sönder på mitten och det vet min mamma. Är det därför hon bråkar med mig hela tiden? Är det kul att se sin dotter inte orka med något, sitta och gråta? Hon säger att jag tycker synd om mig själv men jag tycker inte det är speciellt trevligt när man får skällsord som "korkad" upp i ansiktet. Det tar på en, det gör verkligen det.
Kommentarer
Postat av: Jane
Förlåt, men din Mamma verkar heljobbig alltså.
Undra vad som orsakar det där beteendet egentligen.
Stå på dig :*
Trackback
