TREATED EQUAL
Alltså jag vet att jag tjatar men jag kan inte hjälpa mig att jag stör mig på detta.
Det är inte första gången det händer, det händer dagligen vilket börjar gå mig på nerverna. Det handlar om hur min kära mor behandlar mig och min bror. Hon behandlar oss inte lika för fem öre men när man frågar henne själv så tycker hon att hon behandlar oss mer än lika. Just det! Och om jag säger att jag inte tycker det stämmer, så går hon i taket. Hörde precis henne och min lillebror (som bara är ett år yngre än mig) prata i köket, det blev lite tjafs men inget gap och skrik och ingen som sa till honom att han är korkad. Konstigt, hörde jag något om att hon behandlar oss lika? Nej, det gör hon inte. Det är bara extremt mycket bullshit. Om det nu hade varit jag som var i köket när det blev tjafs så hade det utvecklats till ett bråk.
Jag hoppas inte det är så men enligt mig så känner jag att hon "muckar gräl" med mig. Jag vill absolut inte bråka. Det har jag aldrig velat. Men ändå så händer det. Om jag går därifrån eller inte lyssnar så är jag korkad, eller så följer hon efter mig tills hon vinner. Och hur vinner hon? Jo, genom att.. få mig att gråta kanske? Jag vet inte. Efter detta så hånskrattar hon och går iväg nåogn annan stans i lägenheten och pratar med sig själv.
Jag vill verkligen inte bo här längre. Jag är trött på att min bror är en ängel hela tiden och jag är det svarta fåret (kanske inte riktigt så illa men ni förstår säkert). Är det alltid så att det yngsta barnet blir föräldrarnas och släktingarnas favorit? Som grädden på moset, så finns det en sak som grämer mig. Det är att innan min bror åker till sitt jobb, så gör vår mamma i ordning matlåda till honom. Herregud, han börjar 15 på eftermiddagen och behöver la ingen som passar upp honom?
Det ska bli så skönt att "flytta". Men sedan är ju saken den att om jag är borta för länge hem i från så kommer hon tala om för mig att jag får välja, antingen bo kvar eller inte. Eller inte bo kvar över huvud taget. Man vet aldrig med henne. En släng av schitzofreni kanske? För det ändrar sig väldigt fort i svängarna.
Det är inte första gången det händer, det händer dagligen vilket börjar gå mig på nerverna. Det handlar om hur min kära mor behandlar mig och min bror. Hon behandlar oss inte lika för fem öre men när man frågar henne själv så tycker hon att hon behandlar oss mer än lika. Just det! Och om jag säger att jag inte tycker det stämmer, så går hon i taket. Hörde precis henne och min lillebror (som bara är ett år yngre än mig) prata i köket, det blev lite tjafs men inget gap och skrik och ingen som sa till honom att han är korkad. Konstigt, hörde jag något om att hon behandlar oss lika? Nej, det gör hon inte. Det är bara extremt mycket bullshit. Om det nu hade varit jag som var i köket när det blev tjafs så hade det utvecklats till ett bråk.
Jag hoppas inte det är så men enligt mig så känner jag att hon "muckar gräl" med mig. Jag vill absolut inte bråka. Det har jag aldrig velat. Men ändå så händer det. Om jag går därifrån eller inte lyssnar så är jag korkad, eller så följer hon efter mig tills hon vinner. Och hur vinner hon? Jo, genom att.. få mig att gråta kanske? Jag vet inte. Efter detta så hånskrattar hon och går iväg nåogn annan stans i lägenheten och pratar med sig själv.
Jag vill verkligen inte bo här längre. Jag är trött på att min bror är en ängel hela tiden och jag är det svarta fåret (kanske inte riktigt så illa men ni förstår säkert). Är det alltid så att det yngsta barnet blir föräldrarnas och släktingarnas favorit? Som grädden på moset, så finns det en sak som grämer mig. Det är att innan min bror åker till sitt jobb, så gör vår mamma i ordning matlåda till honom. Herregud, han börjar 15 på eftermiddagen och behöver la ingen som passar upp honom?
Det ska bli så skönt att "flytta". Men sedan är ju saken den att om jag är borta för länge hem i från så kommer hon tala om för mig att jag får välja, antingen bo kvar eller inte. Eller inte bo kvar över huvud taget. Man vet aldrig med henne. En släng av schitzofreni kanske? För det ändrar sig väldigt fort i svängarna.
Kommentarer
Trackback
